Jag har tvekat. Oroat mig. Vänt och vridit.

Efter att mitt debattinlägg publicerades växte en oro inom mig.

Jag visste att det fanns en risk att det skulle missförstås, vinklas, mötas av motstånd.

Och oron blev större än budskapet jag ville förmedla.

⸻

Så vad är egentligen mitt budskap?

Att jag inte skriver för att döma.

Jag skriver för att vi ska våga prata om det som gör ont.

För att vi ska våga se både problemen och människorna bakom dem.

För att vi behöver en ridsport där hästvälfärden alltid kommer först –

men där omtanken om hästen inte betyder att vi glömmer människan.

Jag skriver för henne

Tjejen som går till stallet efter en tung dag.

Som vilar kinden mot en varm mule,

låter händerna sjunka in i manen och tar ett djupt andetag –

och hittar tryggheten hon kanske bara hittar där.

Som kanske är du.

Och för honom.

Killen som inte alltid känner sig hemma någon annanstans,

men som hittar sin plats i en skrittpaus, på en uteritt,

eller när han ryktar sin favorit och känner lugnet sippra in.

Jag tänker på dig.

För dig som älskar dina hästar och sporten,

och som genuint vill se en förändring som är hållbar –

för både människa och häst.

För dig, oavsett disciplin, som brinner för mål, tävling och utveckling.

Som vill nå din och din hästs potential – tillsammans, utifrån era förutsättningar.

För dig som arbetar med hästar, som ryttare, tränare, hästskötare.

Som lägger de flesta av dygnets timmar i stallet – för dina egna och för andras hästar.

För dig som varje dag väljer livet med häst, om och om igen.

Som prioriterar det framför mycket annat, även när ekonomin sällan räcker till för annat.

Det är för er jag skriver

För jag vet att det inte är svartvitt.

Ja – vi behöver förändring i ridsporten.

Ja – hästvälfärden måste prioriteras framför prestation.

Ja – vi måste hitta ett nytt sätt att ta oss an prestationen – med hästen.

Men att säga att “alla som tvekar gör något fel och borde ta sig en rejäl funderare, för då gör de antagligen något dumt” –

det är som att säga till någon med panikångest att de bara ska sluta oroa sig, när vi vet att ångest inte handlar om att vilja oroa sig utan om något mycket mer än att bara sluta oroa sig.

Det fungerar inte så.

Tvekan betyder inte alltid att du gör fel.

Ofta betyder den att du bryr dig.

Att du vill göra rätt så mycket att det gör ont att tänka tanken att du skulle skada någon du älskar.

Reflektion

Känner du igen tvekan som en del av din omtanke?

Hur påverkar rädslan för att bli missförstådd din vilja att uttrycka dig?

Vad skulle hända om fler samtal började i omtanke istället för i försvar?

Bakom kulisserna – varför jag skrev detta

Jag tvekar fortfarande, även nu när jag publicerar det här.

Men jag väljer att fortsätta skriva.

Trots tvekan. Trots rädslan att inte räcka till.

För min vilja och ambition är absolut inte att försvara dålig hästhållning.

Min ambition är att skapa dialog.

Att vi ska våga prata om det som är svårt – utan att kränka varandra.

Att vi ska hitta riktning. Mod. Medmänsklighet.

Och av allt ni skriver till mig – ser jag att vi behöver det.

Vi behöver prata vidare.

Vi behöver varandra.

🌿 Nästa del i serien

Nästa inlägg heter:

Hästvälfärd & ryttarens kamp att göra rätt – hur skapar vi en hållbar förändring?

Det kommer att handla om hur vi hittar vägen framåt –

för hästarna, för ryttarna och för framtiden.

Inte genom hårdare ord – utan genom tydligare riktning och större omtanke.

Vill du få nästa inlägg direkt i inkorgen? Anmäl dig till nyhetsbrevet här nedan.

Vi fortsätter.

Med tvekan ibland. Med mod.

Alltid med omtanke.

Tillsammans.