Här samlar jag ord som vill något.
Ord som bär, speglar och påminner.
Mellan raderna finns ofta det vi egentligen behöver höra –
om mod, närvaro, mening och människan bakom prestationen.

Redan i skolan blev orden min tillflykt.
Skrivandet var en trygghet – en inre röst med riktning och stabilitet när marken under mig skakade.
Jag visste inte då vad det skulle bli, bara att det bar.
Att något viktigt fanns där, mellan raderna.

För mig är skrivandet inte bara ett uttryck – det är ett hem.
Ett sätt att förstå, att hålla om det som känns för stort eller för tyst.
Orden hjälper mig att formulera det som inte alltid syns men som påverkar allt:
känslor, längtan, oro, hopp.
De skapar plats för klarhet, återhämtning och riktning.

Jag skriver för att jag vet hur mycket det kan betyda att känna sig speglad.
Att få läsa något som får axlarna att sjunka, andetaget att bli djupare.
Jag vill vara en röst som talar med, inte över.
En röst som inte skyndar.
En röst som vågar stanna i det sårbara – men också påminner om styrkan som bor där.

Skrivandet har blivit en naturlig del av mitt arbete – lika mycket som yogan, coachingen och föreläsningarna.
Det är genom orden jag förstår, förmedlar och ibland försonas.
Här delar jag texter, dikter och reflektioner – om livet, kroppen, närvaron, rytmen och prestationen.
Om modet att stå kvar, om tilliten till det som växer långsamt.