del sju

Vad vill vi egentligen bidra till?

Jag har fått så många meddelanden de senaste veckorna.
Från ryttare på olika nivåer.
Från föräldrar. Funktionärer. Tränare. Domare.

Många berättar om personer som förmedlat feedback med respekt, tydlighet och omtanke.
Och det värmer. För så ska det vara.
Det är inte mer än rätt – särskilt för de som har roller med ansvar och inflytande.

Men ännu fler berättar om det motsatta.

När klimatet tystar istället för att vägleda

Om hårda ord i stallgångar, på parkeringar, på läktare.
Om trådar där man blir omnämnd – men aldrig tilltalad.
Om rykten som sprids.
Om att tappa lusten att ens åka till tävling – inte för att man gjort fel,
utan för att klimatet gör ont.

Och jag undrar:
På vilket sätt bygger det här en bättre sport?

Ett exempel från verkligheten

Häromdagen läste jag om en landslagsryttare som valde att stryka sin häst,
efter att inte ha kommit igenom en besiktning.
Ryttaren tackade nej till ombesiktning – för att vara helt säker på att inget förbises.
Ett beslut som borde ses som ansvarsfullt och professionellt.

Men vad händer?

Folk börjar spekulera.
Skriver om skador. Gissar.
Uttalar sig som om de vet – utan fakta.
Kommentar efter kommentar – utan insyn, utan ansvar.

Varje ord är ett val

Att uttrycka sig är en frihet.
Men varje ord vi yttrar – eller skriver – är också ett val.

Feedback som bygger kräver mod, närvaro och omtanke.
Att uttrycka sig med respekt betyder inte att vi undviker det svåra –
det betyder att vi tar ansvar för hur vi gör det.

Vill du vara en som höjer nivån?

– Som vågar ställa frågor direkt – med respekt?
– Som ser skillnad på spekulation och samtal som faktiskt bygger?

Vi kan vara tydliga. Vi bör vara engagerade.
Men vi behöver också medvetenhet – annars slutar människor att våga försöka.

Reflektion

Hur uttrycker du dig – när du ser något du inte gillar?
Har du själv blivit sänkt av en kommentar som inte var ämnad att hjälpa?
Hur skulle klimatet i din vardag förändras om vi alla vägde våra ord lite oftare?

Bakom kulisserna – varför jag skrev detta

Jag har själv upplevt det.
Att få kommentarer som inte byggde – utan bröt.
Och jag har sett andra gå igenom detsamma.

Jag tror inte att vi kan skapa en stark, sund och hållbar sport utan att också se på
hur vi pratar med – och om – varandra.

För ryttaren är inte bara en funktion.
Det är en människa.

Och när människan inte känner sig trygg –
kommer inte heller hästen vara det.

Vi kan, och måste, prata om det som är svårt.
Men vi behöver göra det på ett sätt som bygger.
Annars tappar vi inte bara mod – vi tappar framtiden.

Nästa del i serien

Nästa inlägg handlar om självvärde vs prestation –
och om hur lätt det är att blanda ihop de två.
Vad händer när vi tror att vårt värde ligger i vad vi gör?
Och hur hittar vi hem i känslan av att vi är tillräckliga –
även när vi inte presterar?

Vill du få nästa inlägg direkt i inkorgen? Anmäl dig till nyhetsbrevet här nedan.

Vi fortsätter bygga något större än bara resultat.
Vi bygger mänsklighet. Medvetenhet. Mod.

Tillsammans.