Del sex

Hur skapar man ett inre rum av trygghet – när allt omkring kräver mer?


Trygghet är inte något som bara finns.
Det är något du bygger.
Medvetet. Varsamt. Steg för steg.

Och det börjar inte i perfektion.
Det börjar i ärlighet.

Med att våga stanna upp och fråga:
“Vad behöver jag just nu?”

Ett inre rum du får återvända till

Det här rummet spelar roll –
oavsett om du sitter till häst, leder ett team, står på scen eller bara försöker orka med vardagen.

För det du bär inuti påverkar allt du gör.
Och alla omkring dig.

Är du ryttare, känner hästen det du känner.
Tvivlar du, tvivlar hästen.
Är du närvarande och trygg, skapar du förutsättningar för att även hästen ska kunna landa.

Din inre grund blir en kompass –
inte bara i ridningen, utan i relationen.

Och för dig utan häst – det gäller lika mycket

Det du bär inom dig påverkar hur du pratar,
hur du lyssnar, hur du reagerar.

Din trygghet gör att du kan agera från tydlighet,
inte från rädsla.
Den får dig att stanna upp istället för att explodera.
Att känna efter – innan du kör över dig själv.

Det här rummet är en plats du får återvända till –
när trycket ökar. När tankarna rusar. När kroppen spänner sig.

Ett andrum.
Där du får landa. Andas. Hitta tillbaka.

Så hur bygger man det?

Inte i stora, dramatiska förändringar –
utan i små val varje dag:

– Du känner efter innan du agerar.
– Du andas djupare än stressen.
– Du lyssnar på kroppen istället för att köra över den.
– Du vågar vila – även när andra fortsätter.
– Du står kvar i det som är sant för dig.

Det handlar inte om att bli passiv.
Det handlar om att bli närvarande.

Och vet du vad som händer då?

Något skiftar.
Din blick förändras. Ditt ledarskap.
Din relation till andra. Till dig själv.

Din häst svarar annorlunda.
Ditt barn. Din kollega. Din kropp.

Trygghet är inte svaghet.
Det är en kraft. En riktning. En grund.

Och det är ett rum du får bygga –
för dig själv.
Och för den du vill vara för andra.

Reflektion

Har du ett inre rum att återvända till – eller har du kört på så länge att det tystnat?
Vad skulle hända om du började lyssna mer på din kropp – än på din omgivning?
Vilket litet val skulle kunna ge dig mer trygghet redan idag?

Bakom kulisserna – varför jag skrev detta

Det här inlägget är en fortsättning på förra veckans text om när kroppen säger ifrån.
För det är inte alltid så lätt att veta hur man går vidare,
när man väl insett att något skaver.

Jag har själv fått bygga upp det där inre rummet –
efter utmattning, press och perioder där jag tappade bort mig själv.

Och det jag lärt mig är att trygghet inte kommer av att prestera mer,
utan av att våga vara i det som är.

Att bygga ett inre rum är inte att ge upp.
Det är att ta ansvar – på riktigt.
För dig själv. För ditt liv. För din riktning.

Nästa del i serien

Nästa inlägg handlar om självvärde vs prestation
och om varför så många av oss blandar ihop de två.

Vad händer när vi tror att vårt värde ligger i vad vi gör –
och hur hittar vi hem i känslan att vi är tillräckliga,
även när vi inte levererar?

Vill du få nästa inlägg direkt i inkorgen? Anmäl dig till nyhetsbrevet här nedan.

Vi bygger det här – ett steg i taget.
Med närvaro. Med riktning.

Tillsammans.

Föregående
Föregående

del sju

Nästa
Nästa

Del fem