Ibland behöver vi inte fler råd.

Ibland behöver vi bara en plats där axlarna får sjunka och du har möjlighet att få mjukna.

Den här spellistan och texten är skapad för just ett sådant rum.

Ett mellanrum att vila i.

Ett andetag mellan det som har varit och det som kommer.

Sätt gärna igång spellistan innan du läser vidare..

Ett mellanrum att vila i..

Ett mellanrum att vila i

Den här texten och spellistan kom inte till för att göra dig stark.

Den kom till för att låta dig sluta hålla ihop.

Det finns något i tonerna som förstår

hur det är att bära länge.

Att vara modig när man egentligen var trött.

Att fortsätta, trots att kroppen bad om paus

och hjärtat behövde få vara ifred.

Här finns sorgen som inte skriker

men som inte längre vill bli bortförklarad.

Här finns längtan efter att få falla fritt

utan att behöva förklara sig.

Här finns viljan att hitta hem –

inte till ett resultat,

utan till sig själv.

Om år som formar oss

Kanske speglar listan ett år

som inte blev som du tänkt.

Ett år som tog,

som lärde,

som lämnade spår

som fortfarande känns när du stannar upp.

Kanske är 2025 inget år att summera ännu.

Inget att knyta ihop med ett snyggt band

eller placera i rätt fack.

Kanske behöver det bara få ligga utspritt ett tag.

Få kännas.

Få sorteras långsamt.

Med andningen som sällskap.

Och ändå – finns det något mer

För mitt i allt som var tungt

fanns något annat också.

Stunder som bar.

Inte som en tröst som suddade ut det svåra,

utan som ett stilla bevis på

att livet fortsatte att nå fram.

Det fanns skratt som kom oväntat.

Andetag som landade mjukt i bröstet.

Ögonblick då axlarna sjönk

utan att någon hade bett dem om det.

Det fanns ljus över landskap.

Värme i händer.

Musik som inte krävde något

utan bara höll.

Som att stå i skugga

och ändå känna solen mot kinden.

Som att bära förlust

och samtidigt upptäcka

att hjärtat fortfarande kan öppna sig.

Och kanske är det där styrkan bor.

Inte i att välja sida.

Utan i att tillåta båda.

Så när du lyssnar på den här spellistan –

gör det långsamt.

Gör inget mer än att vara där.

Eller skriv några rader utan mål.

Eller luta pannan mot ett fönster

och låt tankarna komma och gå.

Det här är en paus

som inte kräver att du kommer tillbaka starkare.

Bara lite mer sann.

Och kanske,

bara kanske,

är det precis så man tar hand om sig

efter ett år som varit mycket.

En stilla inbjudan..

Om du kan - ge dig själv en stund av reflektion.

Lyssna på spellistan och ta fram papper och penna, skriv utan att redigera.

Stanna när kroppen säger stanna, skriv inte för att förändra eller pressa fram något, utan för att skapa utrymme och acceptans.